Förra veckan så starta ju chianti sitt löp. Innebär ju spänning men ändå ångest. För min uppfödare likaså vän ska få ta en kull valpar på henne. Det är spännande. Ångesten har jag pga jag måste lämna henne där i 10 v. Önskar ju att jag slapp just det. För chianti är verkligen min själsfrände. Hon märker exakt hur jag mår. Om jag har ont kryper hon tätt intill för att värma. Är jag låg släpper hon mig inte med blicken ens. Så ja det känns hemskt att lämna henne. Men jag har lovat. O jag vet att hon är i trygga händer. Bästa platsen liksom. Nope nu ska jag sova. På återseende.
Tack o hej leverpastej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar