Har så...

Sjukt mycket jag hade kunnat skriva här. Roliga saker, tråkiga, ledsna, spännande, skrattretande, upphetsande ja som ni märker, massor. Men jag orkar inte börja dra i ena tråden för då ska man dra i andra. Kommer en del då o då i stället.

Här rullar det på iaf. I morgon är det tre veckor sedan jag låg på operations bordet med en gigantisk ångest. Halva läkningen med andra ord. Hur känns det nu då, är en fråga som många ställer sig. Ja, jag är inte bra. Har ont, blir lätt mega trött. Idag är det hemskt. Var på hundkurs på fm... Var så lycklig över att få vara där! Älska det. Men kände redan efter halva tiden att hjälp jag behöver vila. När jag kom hem märkte jag att höger sidan var värst. Gubbi hade städat, så han börja med hundarna. De skulle bada. Hjälpte till att klippa den päls som behövs. Mellan tassarna o rumpan mm. Sedan torka jag knappt halva smilla, o borsta henne. Sedan var hela em o kvällen förstörd. Detta är självklart inget för dem som inte har ont. Men för mig rasa allt. Blir genast deppig... Suck! Att man aldrig lär sig bromsa, nä al in i stället.
Men nu tillbaka till hur det känns?! Har svarat andra innan, eller försökt. Att ont har jag. Självklart! Men det är något upp mot huvudet som känns annorlunda. Sedan om det kommer göra mycket i slutändan är svårt att säga.
En sak jag upplever är en enorm trötthet i nacke o axlar. Fruktansvärt ska jag säga. Vi får hålla tummarna vidare.

Nä nu ska ja läsa en stund innan jag sover. På återseende.

Tack o hej leverpastej